Prestige - En film för Joe Labero?

Det blir mycket Scarlett Johanssen i december. Och det har jag inte nåt i emot. Hon är duktig, även om hon tycks ha ramlat ner i ett blonderat femme fatale-fack som kan bli svårt att ta sig upp från. En blonderad Scarlett dyker bland annat upp i Den svarta dahlian och i Prestige som jag såg igår och som jag verkligen gillade. Hade inga större förväntningar på en film om två rivaliserande magiker i 1800-talets London. Samtidigt har jag verkligen gillat allt som Christopher Nolan har regisserat och det mesta som Christian Bale har medverkat i. Har dock haft lite svårt för Hugh Jackman och hans stiffa Timothy Dalton-stil, men här sköter han sig hyfsat och fröken Johanssen också. Mycket underhållande och överraskande film måste jag säga. Mer om den filmen blir det dock inte nu. Den måste nämligen avnjutas helt utan förkunskaper, annars försvinner ju magin.

En Rainman i Europuddingen

Såg på Parfymen - Berättelsen om en mördare i dag. Tom Tykwers nya som får premiär i januari. En märklig film på många sätt. Inledningen var fantastiskt bra, med ett oerhört snyggt foto och med mycket realistiska miljöer från 1700-talets Paris. Men helhetsintrycket förstördes bland annat av att alla i den franska huvudstaden pratade engelska och det faktum att Dustin Hoffman dök upp i detta europeiska kostymdrama. Hur gick det till? Jag gillade inte heller slutet, så Parfymen gick från mästerverk till godkänt på två och en halv timme.

Skit är skit även när TV4 producerar det

Alltså, jag hatar själv när kultureliten ska berätta vad svenska folket bör läsa, lyssna och titta på. Men - eftersom jag inte anser att jag tillhör kultureliten - kan jag inte hålla mig längre. För jag undrar verkligen vad "Bonde söker fru" är för ett jävla program? Det är ju helt sjukt dåligt. Jag har försökt att förstå vad det är som gör att stora skaror bänkar sig framför teven för att följa skiten, men jag kan bara inte fatta grejen med den programidén. Inte bara det att hela konceptet för tankarna till någon billig dejtingservice (på gränsen till prostitution faktiskt), utan det är också teve på extremt låg och långsam "Hem till byn"-nivå. Det som skrämmer mig mest är att svenska folket tycks älska det. Därför tänkte jag testa en annan programidé på Jan Scherman & Co. Tänk er tio feta och förmögna direktörer som vi skeppar iväg till Tallin. Här ska de jaga prostituerade i en vecka med endast tusen kronor på fickan. De som får med sig flest flickor till hotellrummet vinner. Vad tror du om det, Janne?

Coole Craig är Casinots kung

Jäklar va bra den är. Nya Bondfilmen, Casino Royale. Såg den i går på Park (en av mina favoritbiografer för övrigt) och blev mäkta imponerad, av flera skäl. För det första är Daniel Craig den bästa Bond sedan Connery (sorry Brosnan), manuset är hyfsat trovärdigt och fritt från Tintin-fantasier, replikerna är ovanligt smarta och genomtänkta, stuntscenerna är bland de bästa som skådats på en bioduk och dessutom får Eva Green spela en modern, intelligent, bitsk och utseendemässigt tämligen alldaglig Bondbrud. Det ger Casino Royale betyg 4 av 5, enligt mig.
Missa för övrigt inte nya numret av King. Här hittar ni nämligen mycket läsvärt om agent 007, vilket bland annat innefattar sju sidor av undertecknad. Ett reportage jag är jobbigt nöjd med.

Scream for me Stockholm

De senaste dagarna har varit partyintensiva. Först firade King att tidningen välförtjänt hade blivit Årets tidsskrift 2006. Det blev rätt stillsamt mingel på redaktionen, men på fredagseftermiddagen bar det iväg på en rejäl grisfest-kryssning. Bacardi bjöd, Petter och Melody Club spelade och det folkligt, festligt och fylla. Med skräckblandad förtjusning upptäckes det i dag att delar av detta äventyr finns dokumenterat på vimmel-skvaller-sajten Sthlms Finest. Notera mitt vippass samt okänd beundrare (Hej, Göran). Min hjärna vet inte riktigt hur den ska ta till sig denna information, så jag lämnar ämnet och går över till Iron Maidens Globen-konsert i lördags. Där slutade nämligen min aktivitetshelg. Och Maiden var bra. Tajta och underhållande, även om alla låtarna på senaste plattan inte håller att framföra live, vilket engelsmännen dock envisas med att tro.

Jared Leto rockar Bobba Fett

Aktörer som kombinerar skådespelandet med att försöka bli rockstjärna, brukar alltid sluta i pinsamma fiaskon. Det finns dock undantag. Bruce Willis har fått in en platta på första plats på Billboardlistan, Juliette Lewis går det ju hyfsat för och Russel Crowes band lär låta bra (även om jag har svårt att tro det). Det bästa exemplet heter dock 30 seconds to Mars. Ett band i vilket Jared Leto sjunger och spelar gitarr. Och han gör det förbannat bra, åtminstone sången är grym. Till råga på allt skriver han dessutom de flesta låtarna. Plattan A Beautiful Lie bör finnas i varje filmälskares skivsamling.

Mossigt filmbegrepp

Tekniken går framåt måste jag säga. Och företagen bakom den nya film- och tv-tekniken är duktiga på att sälja in varje liten ny uppfinning. Det ska vara plasma, surround, HDTV, dvd med hårddisk och jag går på det och jag gillar det. Inget snack om den saken. Filmbranschen däremot har ju fått en del kritik för att de lever kvar i stenåldern, eller åtminstone stumfilmstiden. De är ju helt vilse i pannkakan när det kommer till ny teknik, även om de vid det här laget har lärt sig att stava till Pirate Bay. De som hyr ut och säljer film är däremot inte förankrade i verkligheten. De verkar inte fatta att 98 procent av alla filmer köps, laddas ner och köps digitalt eller på dvd. Dessutom hyrs det runt om i landet fortfarande ut fysiska filmer i butiker med ordet "video" i företagsnamnet. Bara det är så mossigt att det borde bötfällas. Det är Videomix, Videogrossiten och Videopiraten - trots att gammelmormor till och med har slängt ut videobandspelaren för länge sen. Dags för namnbyte.

Helgens filmskörd

Inga nyheter i dvd:en de senaste dagarna, utan gamla godingar samt några som jag aldrig hann se på bio. I fredags dammade ungarna och jag av Ice Age. Den första alltså. Den är fantastiskt bra. Har alltid kul när jag kollar på den. Ungarna och C var dock måttligt roade. Sen blev det Frostbiten, som var förvånansvärt välgjord och underhållande, och i lördags blev det When a stranger calls. Förmodligen en helt okey skräckis för kidsen som inte sett alla de originalfilmer som manusförfattaren oblygt hade snott ifrån, men för oss andra med urspungskällorna i färskt minne blir den lite jobbig. Det tydligaste exemplet är den utmärkta Stilla natt, blodiga natt (Black Christmas) som bygger på precis samma idé. Men det är ju så det funkar. Trenderna går i cykler, så att även kommande generationer ska få bli lurade eller upplysta. Välj själva.

Scorsese, vafför gör du på detta viset?

Såg The Departed i går. Hade blivit varnad av en del av mina kollegor, att Martin Scorseses nya var en rejäl besvikelse. Tyvärr hade de rätt. Matt Damon var träig och trist, Jack Nicholson och Mark Wahlberg spelade över och framförallt fanns det ingenting av det som kännetecknar en bra Scorsese-film. Inga smarta kameralösningar, ingen intelligent klippning, inget genomtänkt soundtrack och inga minnesvärda skådespelarprestationer (även om DiCaprio åtminstone ansträngde sig). Det märkligaste av allt var att Scorsese hade slängt på ett konstant hissmusiksliknande skval i högtalarna - i två och en halv timme. Låtar, som absolut inte stämde in i stämningarna, trängde sig på och gjorde att dialogen knappt hördes. Fattar inte varför. Hyr originalet från Hong Kong istället. Internal Affairs.
Nä, Scorsese är med all sannolikhet slut för Departed var väldigt långt från mästerverk som Taxidriver och Tjuren från Bronx. Han har ju inte gjort nåt riktigt bra sedan Casino. Och det är snart 12 år sedan.

Europes bloggmiss

I podden hårdlyssnar jag just nu på de nyinköpta plattorna med Black Label Society (Shot To Hell), Jet (Shine On) och Europes Secret Society. Black Label är lysande, Jet och Europe växer. Ska se på Upplands Väsbys stoltheter på torsdag. På Hovet. Kan bli kul, även om de inte var så bra när jag såg dem senast (på Sweden Rock Festival). Europe har för övrigt en märklig sajt på Expressen. De kallar den för en blogg, men personligen lägger jag en helt annan verkshöjd på en sådan. För det första skriver medlemmarna (främst Ian) bara typ 10 ord om dagen. Dessutom är den full av stavfel, särskrivningar och framförallt är den helt ointressant. Vilket är synd. Här finns det säkert bra grundstoff till en riktigt bra blogg - om någon annan skrivkunnig person hade spökskrivit och varför inte plåtat lite också. Nä, det kan bara bli bättre, sa flickan eller vem det nu var. Thomas Ertman kom tillbaka. Allt är förlåtet.

Spökrapport

En ganska lugn och skön spökhelg har förflutit. Med familjemys, vinterdäcksbyte, trevlig middag hos lillasystern samt uteträning på konstgräs med mellandottern. Hann med två dvd:er också - Asylum och Lucky Number Slevin. Båda var okey, men inte mer. Tänker inte säga grattis till Elfsborg, utan bara se fram emot säsongen 2007, till vårsolen och svårspelat Stadiongräs. Jag längtar redan.