Containerkonstigt

Någonstans mellan ungarnas EyeToy-marathon och sjuårings barnkalas, lyckades jag plöja igenom några dvd-rullar. Filmer som jag inte hann med på bio och som jag, i vissa fall, hade förväntningar på. Borat till exempel. Den hade jag hoppats mycket på, men den visade sig vara en liten besvikelse. På tv lyckas Sacha Baron Cohen få fram något med sin högst speciella intervjuteknik. Då blir det riktigt bra och underhållande, politisk satir av det. Långfilmsversionen blev det mer skruvad buskis av.
Saw 2 var däremot ganska okey. Faktiskt betydligt bättre än ettan, som jag inte alls gillade. Däremot blev jag nästan orolig för Lukas Moodyssons Container. Dels undrar jag hur den killen mår som - efter flera riktigt lyckade filmer - gör sånt här skräp. Och dels blir jag - återigen - fundersam över Filminstitutets finansieringspolitik som jag bekosta denna smörja. För ingen kan övertala mig om att Container är en bra film. Och då har jag ändå pluggat film i tre terminer och sett en hel del konstigheter. För det här är bara meningslöst prettodravel och slöseri med energi, tid och pengar (tack och lov kan den inte ha kostat många tusenlappar). Kom igen. Lukas. Kommersiella framgångar är inte fel. Åtminstone inte så länge man själv kan stå för produkten.

Ge oss mer Giovanni

Såg Perfect Stranger i dag. En ganska okey thriller med Halle Berry och Bruce Willis, men den skådespelare som gjorde störst intryck var dock Giovanni Ribisi. Har sett honom tidigare i bland annat Heaven (där jag tror att han pratade italienska, utan att vara dubbad). Mycket bra insats även där. Inga stora och yviga överspel, utan bara cool och framförallt trovärdig - i en inte helt logisk story. Han kommer att bli något riktigt stort. Kom ihåg var ni läste det först.

In the Ghetto med Espinosa

Daniel Espinosa som 2004 gjorde Babylonsjukan - en av de senaste årens bästa debutfilmer om ni frågar mig - är äntligen på gång med två nya filmer. Dels Ghetto (drama om en judisk man och en pakistansk kvinna) och Nåd (gangsterhistoria inspirerad av Pusher-trilogin). Låter mycket lovande.
Och så grattis till Pia Lundberg som har fått det prestigefyllda uppdraget att vara utlandschef på Filminstitutet. Jag kan tänka mig att det var hennes bakgrund som chefredaktör för Cinema som gjorde det. Det är riktigt tunga grejer att ha i sitt cv.

Låt oss lämna stenåldern

För två veckor sedan, väcktes jag av en nyhet på radion om att de gamla skivbutikerna höll på att dö ut. Det var domedagsstämning och jordens undergång tycktes vara nära för alla som ägde en skivaffär. Själv förstod jag inte problemet. Vinylen är ju faktiskt halvdöd och det funkar ju utmärkt att ladda ner sina låtar, lagligt alltså, i Itunes till exempel. I förra veckan var det dags igen. Då blev det ramaskri när posten ville stänga Svensk kassaservice. Förstod inte det problemet heller. Nu hoppas jag bara på att Eniro ska sluta att dela ut telefonkatologer till varje svenskt hushåll. Analoga kataloger. Det är riktigt mossigt, det.

Språkpolisen Strikes Back

Det var visst den nyligen framlidne Egon Kjerrman som myntade begreppet: "Alla kan sjunga". Och vissa dagar kan jag hålla med honom om det. Däremot kan inte alla skriva. Så är det bara.
De finns, tyvärr rätt många, som TROR att de kan skriva. Men egentligen kan de inte det. Framförallt tycks självinsikten vara extremt dålig på landets marknadsavdelningar för det finns alldeles för många pressmeddelanden, informationstexter, nyhetsbrev och yadyadyada som är proppade av felstavningar, syftningsfel och svengelska konstigheter.
Jag fick ett sådant pressmeddelande i dag. Från EMA Telstar. De ville berätta att Police har bokat in en extrakonsert, vilket i och för sig har starkt nyhetsvärde i mina ögon, men jag blev irriterad redan vid den första meningen. Där stod det: "På grund av den otroliga efterfrågan på biljetter så har The Police beslutat sig för att göra ännu en spelning på Globen". Det borde väl vara "tack vare".
Och det finns fler godbitar: "Efterfrågan på biljetter har varit minst lika stor i England där de nu också släpper upp tre extrakonserter i Twickenham, Birmingham och Manchester." De släpper alltså upp konserter också. Hur gör de? Och varför?

Två frågor...

... har uppstått under kvällen (nja, förmodligen är det fler, men de här kändes mest angelägna).
1. Det har gjorts en remake av Liftaren, med den fantasifulla titeln The Hitcher (svensk premiär i juni). Det får mig att undra om det är jag som börjar att bli gammal eller om det är helt slut på vettiga manus i Hollywood? Det är väl fömodligen en kombination av båda alternativen, men det var ändå en film som jag gick och såg på bio i min glada ungdom. Samtidigt var året 1986, vilket börjar kännas som rätt länge sen trots allt. Kidsen har väl inte sett originalet, skrämmande nog.
2. Varför finns det egentligen broms på spinningcyklar? Är det verkligen möjligt att man kan tokcykla så vansinnigt och okontrollerat fort att den kan behövas?
Jag vill svaren på mitt bord, senast i morgon innan lunch. Tack.

Höjdpunkter

Veckans biopremiär: Lars von Triers nya samt helt dogmafria komedi - Direktören för det hele. Bubblare: Nicolas Cage som serietidningshjälten Ghost Rider.
Veckans dvd-släpp: Borat.
Veckans "vilken-målgrupp?": Filminstitutet inbjuder till HELdag om dokumentärt berättande. Japp, ni läste rätt. Och så här försöker SFI locka oss till Filminstitutet på tisdag mellan klockan 10 och 17: "Heldagen riktar sig till alla som är intresserade av historier om hur det är att vara människa i olika situationer och som funderar kring gestaltning, form och metod".
- Du kommer väl?
- Nä, tyvärr går det inte. Jag har bokat tvättstugan då.
- Va.
- Skojade bara. Men tyvärr råkar det vara just den dagen på året då jag jobbar. Vilken annan dag som helst hade ju funkat. Attans, vilken otur.

Lyckad avrundning av Wallander

Wallander-serien med Krister Henriksson har bjudit på en del hyfsade filmer, men många har varit tunna, och bleka hafsverk. Därför var den avslutande, Hemligheten, en positiv överraskning. Manuset var för en gångs skull genomtänkt och trovärdigt. Ämnet, en pedofilhärva som nystas upp, var omskakande och skådespelarnas prestationer var ovanligt bra (speciellt Anders Ahlbom i en läskig roll). Det var däremot jobbigt att se Johanna Sällström i hennes (antar jag) sista roll. Extra jobbigt var det när hon ensam går in i ett hus och upptäcker att en nära kollega har tagit självmord.

Hot Fuzz inte så het

Såg Hot Fuzz tidigare i veckan och den var ju så där. Helbrittisk actionkomedi av grabbarna bakom Shaun of the dead. Och grabbigt var ordet. För det var mest gubbar och killar och mycket pang-pang och grabbiga skämt. Men det blev aldrig riktigt roligt. Det kändes mest meningslöst. Dagens lästips är Jonas Crambys bloggande om hans förberedelser inför Las Vegas Marathon. Humor. Och bara lite grabbigt.