25 september 2006

Om Filmkrönikans nya kläder.

Tv-tittarna och kritikerna kommer nog alltid att gnälla så fort Filmkrönikan får ny kostym och ny programledare. Det hör liksom till. Denna gång klagas det på Helena von Zweigbergk och hennes kompisar och jag måste faktiskt stämma in i klagolåten. För det pratades helt enkelt för länge och för mycket. Bland annat ett lååångt och smaaalt samtal på en pretientös och kulturelitistisk nivå om Ken Loachs Frihetens pris - en film som inte ens hade haft premiär, vilket lär ha stängt ute runt 99 procent av tittarna från det lååånga, smaaala samtalet.
Den förre programledaren Orvar Säfström tyckte att det var som "att titta på radio". En ganska bra beskrivning, även om jag inte var nöjd med hans Filmkrönika heller. Den blev till sist alldeles för snuttifierad och konstgjort "ungdomlig". Ungefär som när Rix FM ska snacka film.
Märkligt nog tycks det vara svårt att göra bra filmbevakningsprogram på tv, trots att förutsättningarna - rent mediatekniskt - borde vara bättre än när det gäller filmbevakningen i en tryckt tidning. Men det borde gå att göra en riktigt bra Filmkrönika. Läs mer om detta på Emma Grays blogg. Synnerligen intressant.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag håller med dig. Du borde hålla i Filmkrönikan tycker jag. Oavsett om man gillar vad som sägs eller inte kan man ju alltid titta på dig och...njuta.

Anonym beundrarinna.