20 december 2006

2007 års första kalkon

Förväntningarna var visserligen inte höga, men det här var faktiskt värre än jag trodde. Tenacious D har gjort en film och det enda jag vill veta är varför och vem ska betala för att se skiten. För det här är skräp och inget annat. Jack Black har väl sina ljusa stunder, men när han börjar spela gitarr, bröla och ska leka rockstjärna blir det bara pinsamt. Rejält pinsamt. Det har vi sett förut, bland annat i den bedrövliga School of Rock. När det gäller Lasse Kronér-kopian Kyle Gass framgångar, har jag däremot ingen som helst förklaring. Han har ingen komisk tajming och överhuvudtaget blir det aldrig roligt en sekund när dessa båda herrar gör något ihop. Dessutom är musiken katastrofalt dålig och studentspextexterna - som jag förmodar ska vara fyndiga - kan vilken femåring som helst lyckas bättre med. Manuset är på Bolibompa-nivå och den enda gången jag kände vissa förhoppningar var när Ben Stiller dyker upp som övervintrad hårdrockare. Och just det. Eftertexterna var bra också.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att du har väldigt fel i din recension. Jag har visserligen inte sett Tenacious D nya film men jag är övertygad över att Jack gör en rolig och speciell roll i den som ingen annan kan göra. Jag tycker att när Jack plockar fram gitarren blir det alltid bra, han är en skön pipa och den är speciell. Texterna kan ibland vara lite vulgära med oftast blir det en succé. Din käre vän Cripps från Kallhäll.

Konfekt sa...

Tja Crippa
Förmodligen har du - delvis - rätt. Det är ju onekligen så att många tycks gilla både Jack Black och Tenacious D. Och egentligen har jag ju som sagt inget emot JB, men jag har desto svårare för hans så kallade band. Vad lär vi oss av det h? Jo att mamma hade rätt - smaken är som baken. Hälsa.