Sting har blivit ödmjuk

Jag har sett Police varje gång de har varit i Sverige och konserten i onsdags var tveklöst den bästa. Har även sett Sting live, men då var det svårt att hålla sig vaken. Torkad målarfärg är roligare. Stickan må skriva hits och sjunga som en gud, men utan Stewart Copeland och Andy Summers är han ingenting i mina öron. Och faktum är att han själv har insett sin begränsning. I Globen var han nämligen uppenbart stolt över sina bandmedlemmar, presenterade dem flera gånger och gav dem stort musikaliskt utrymme. Det gjorde att dagens version av Police blev mycket bättre årgång än den från mitten på 80-talet. Det enda negativa var att några av låtarana framfördes i nya versioner, att många dessutom gick alldeles för sakta och att Copeland och Summers slutat att bakgrundssjunga - trots att båda hade utrustats med mickar.