En Norén-noir

The Box åkte på i lördags. Har alltid gillat Theresa Russel och James Russo som spelade huvudrollerna och de skötte sig utmärkt och bidrog till att det hela utvecklades till en riktigt underhållande lågbudgetthriller. Med ovanligt mycket känslor och relationer inbakade mellan likdumpningarna och skottlossningarna. Russel är för övrigt med i flera av mina favoritfilmer. En av dem, Bad Timing från 1980, tycks det bara vara jag som har sett. Är helt omöjlig att köpa eller hyra, men har faktiskt visats på TV3 ett par gånger. En smart berättad, svart kärlekshistoria av Nicholas Roeg (som Theresa Russel för övrigt har varit gift med). Vad hände med honom förresten? Förmodligen knäckt efter skilsmässan.

Nicolas Cages nya Burt Reynolds-frisyr

Blickade framåt och mot Hollywood för att se hur filmåret 2007 kommer att se ut och det finns en hel del att se fram emot. Bland annat David Finchers Zodiac, Steven Soderberghs The Good German och Clint Eastwoods Letters from Iwo Jima. Det blir även mer Spider-Man och Karibiska pirater för de allra minsta.
Personligen tycker jag att det ska bli kul att få se Ghost Rider. Eva Mendes är med och bara det brukar räcka och Nicolas Cage ser ovanligt cool ut. Men annorlunda. Har han testat Rogaine eller har han lånat Burt Reynolds tupé?
Nästa års mest oväntade är helt klart Teenage Mutant Ninja Turtles. Men det är klart det finns en ny generation att lura och miljontals Happy Meals att fylla.

Det ska tydligen vara en mexikan i år

Efter Alejando Gonzalez senaste mästerstycke, Babel, klämmer nu hans landsman, Alfonso Cuaróns, till med Children of Men. Den håller nästan samma klass, men inte riktigt. Den utspelas i England 2027 i en dyster värld där människan inte längre kan fortplanta sig. Men plötsligt dyker en gravid kvinna upp och ex-aktivisten Theo (Clive Owen) ska föra henne till en säker tillflyktsort. Bildberättandet, med extremt långa tagningar, är bland det bästa som har skådats på en bioduk och grundstoryn är omskakande och mycket tänkvärd. Måste ses.

Gunvalds gamla gubbkläder

Fredag och Beck,Skarpt läge på dvd. Kändes inte så upphetsande. För efter runt 20 filmer kan man ju det där, tänkte jag och C. Haber suckar, Persbrandt är arg och så den där dåligt dubbade tysken som man gärna vill att någon psykopat från baltstaterna ska sänka i Riddarfjärden. Därför blev både vi glatt överraskade i tv-soffan i går. Faktiskt den bästa Beck-filmen med Haber och Persbrandt. Harald Hamrell hade gjort ett bra regissörsjobb och faktiskt hittat en skön Mannen på taket-feeling. Det lovar gott inför fortsättningen.
Tyvärr fanns det ett problem med filmen, som en del förmodligen betraktar som en detalj, men i så fall en jävligt viktig detalj. Det är nämligen så att Gunvald Larssons garderob inte är uppdaterad sedan Rolf Lassgårds glada 80-talsdagar. Alltså, Gunvald SKA vara en klädsnobb med alldeles för dyra vanor för en polislön. Så är det bara. Så är icke längre fallet. För Gunvald går omkring i kostymer och skjortor från Dressman och - vad värre är - envisas han med en gammal, grå gubbtrenchcoat som han verkar ha ärvt av Columbo. Kan ingen ge Nordisk Film numret till Armani.

Oren Skoog är ingen naturkatastrof. Tror jag.

Skrev en grej om Emilio Estevez comebackfilm, Bobby. Rollistan skulle ju vara extremt stjärnspäckad, så jag gick in på Imdb och kikade lite extra på den. Och visst fanns det gott om kända namn, men det var ett totalt okänt namn som fick mig att stanna till. Han hette Oren Skoog och han spelade "Beatnik #2". Bara en sån sak. Historien slutar dock inte här, för kolla in bilden på Oren. En ganska annorlunda Hollywood-skådis ser det ut att vara och efter att ha tittat på fler bilder på Oren, så förstår man att så verkligen är fallet. Lite Tomas Di Leva, en nypa Bob Marley och en gnutta Sean Penn. Typ. Jag gillar Oren och vill gärna se honom som USA:s president.

Prestige - En film för Joe Labero?

Det blir mycket Scarlett Johanssen i december. Och det har jag inte nåt i emot. Hon är duktig, även om hon tycks ha ramlat ner i ett blonderat femme fatale-fack som kan bli svårt att ta sig upp från. En blonderad Scarlett dyker bland annat upp i Den svarta dahlian och i Prestige som jag såg igår och som jag verkligen gillade. Hade inga större förväntningar på en film om två rivaliserande magiker i 1800-talets London. Samtidigt har jag verkligen gillat allt som Christopher Nolan har regisserat och det mesta som Christian Bale har medverkat i. Har dock haft lite svårt för Hugh Jackman och hans stiffa Timothy Dalton-stil, men här sköter han sig hyfsat och fröken Johanssen också. Mycket underhållande och överraskande film måste jag säga. Mer om den filmen blir det dock inte nu. Den måste nämligen avnjutas helt utan förkunskaper, annars försvinner ju magin.

En Rainman i Europuddingen

Såg på Parfymen - Berättelsen om en mördare i dag. Tom Tykwers nya som får premiär i januari. En märklig film på många sätt. Inledningen var fantastiskt bra, med ett oerhört snyggt foto och med mycket realistiska miljöer från 1700-talets Paris. Men helhetsintrycket förstördes bland annat av att alla i den franska huvudstaden pratade engelska och det faktum att Dustin Hoffman dök upp i detta europeiska kostymdrama. Hur gick det till? Jag gillade inte heller slutet, så Parfymen gick från mästerverk till godkänt på två och en halv timme.

Coole Craig är Casinots kung

Jäklar va bra den är. Nya Bondfilmen, Casino Royale. Såg den i går på Park (en av mina favoritbiografer för övrigt) och blev mäkta imponerad, av flera skäl. För det första är Daniel Craig den bästa Bond sedan Connery (sorry Brosnan), manuset är hyfsat trovärdigt och fritt från Tintin-fantasier, replikerna är ovanligt smarta och genomtänkta, stuntscenerna är bland de bästa som skådats på en bioduk och dessutom får Eva Green spela en modern, intelligent, bitsk och utseendemässigt tämligen alldaglig Bondbrud. Det ger Casino Royale betyg 4 av 5, enligt mig.
Missa för övrigt inte nya numret av King. Här hittar ni nämligen mycket läsvärt om agent 007, vilket bland annat innefattar sju sidor av undertecknad. Ett reportage jag är jobbigt nöjd med.

Scorsese, vafför gör du på detta viset?

Såg The Departed i går. Hade blivit varnad av en del av mina kollegor, att Martin Scorseses nya var en rejäl besvikelse. Tyvärr hade de rätt. Matt Damon var träig och trist, Jack Nicholson och Mark Wahlberg spelade över och framförallt fanns det ingenting av det som kännetecknar en bra Scorsese-film. Inga smarta kameralösningar, ingen intelligent klippning, inget genomtänkt soundtrack och inga minnesvärda skådespelarprestationer (även om DiCaprio åtminstone ansträngde sig). Det märkligaste av allt var att Scorsese hade slängt på ett konstant hissmusiksliknande skval i högtalarna - i två och en halv timme. Låtar, som absolut inte stämde in i stämningarna, trängde sig på och gjorde att dialogen knappt hördes. Fattar inte varför. Hyr originalet från Hong Kong istället. Internal Affairs.
Nä, Scorsese är med all sannolikhet slut för Departed var väldigt långt från mästerverk som Taxidriver och Tjuren från Bronx. Han har ju inte gjort nåt riktigt bra sedan Casino. Och det är snart 12 år sedan.