Sting har blivit ödmjuk

Jag har sett Police varje gång de har varit i Sverige och konserten i onsdags var tveklöst den bästa. Har även sett Sting live, men då var det svårt att hålla sig vaken. Torkad målarfärg är roligare. Stickan må skriva hits och sjunga som en gud, men utan Stewart Copeland och Andy Summers är han ingenting i mina öron. Och faktum är att han själv har insett sin begränsning. I Globen var han nämligen uppenbart stolt över sina bandmedlemmar, presenterade dem flera gånger och gav dem stort musikaliskt utrymme. Det gjorde att dagens version av Police blev mycket bättre årgång än den från mitten på 80-talet. Det enda negativa var att några av låtarana framfördes i nya versioner, att många dessutom gick alldeles för sakta och att Copeland och Summers slutat att bakgrundssjunga - trots att båda hade utrustats med mickar.

Police

Tyko Mattsson

The Police

Broder Tuck

Skön helg med usla filmer

Helgen bjöd på flera filmbesvikelser. Hade svårt att hålla mig vaken när jag såg Natt på museum med ungarna i fredags. Värre blev det lite senare, då jag och C skulle titta på Beck 21 - Den japanska shungamålningen. Jisses, vilket skräp. I lördags var det kräftskiva hos storasyster, men jag hann ändå se slutet på alltid lika fantastiska Barry Lyndon. Såg även Gerry någonstans, sent på lördagkvällen. Vilken besvikelse. Gus van Sant måste ha fått ett långt och utdraget hjärnsläpp när han gjorde den. Kan någon förklara varför denna film överhuvudtaget kunnat blivit till? Desto bättre blev det på söndag kväll, då Sopranos drog igång igen med ett riktigt bra avsnitt.
Och så i dag kändes allt så bra tills Kalmar slog Djurgårn med 1-3. Hemma på Stadion. Va fan hände?

Nikki klockan sex

Han är inte bara ett musikaliskt geni. Nikki Sixx är snarare ett geni i största allmänhet. Förutom att han ligger bakom stora delar av Mötley Crüe-konceptet, har han skrivit låtar åt andra band (bland annat Saliva), turnerat och lirat in en utmärkt platta med Brides of Destruction samt skapat en egen klädkollektion (Royal Underground) tillsammans med Kelly Gray. I september kommer hans självbiografiska bok Heroine Diaries och samtidigt släpps ett soundtrack - till boken - med hans nya band Sixx AM. Första singeln - Life is Beautiful - är inte helt oväntat kanon. Bara så ni vet.

Nostalgisk återträff

I torsdags var vännen Jögge på besök. Sidekick från rockklubbstiden samt sångare i Maeday som jag spelade trummor i, för sisådär 100 år sedan. Jögge bor numera i Kalifornien och hade inte besökt sitt gamla hemland på 15 år. Men han var sig lik, ja bortsett från att han hade mer hår då. Vi grillade och drack öl och tittade på en gammal konsertinspelning med Maeday från Cityhallen. På video.

Tillbaka

Jag vet att jag har varit urusel på att skriva, men nu ska det bli skärpning. Jag är tillbaka i god form, efter fyra regniga månader.
Vi värmer upp med en skön julhälsning från David Hasselhof. Vet inte varför, men det känns som en passande bild för att illustrera denna nystart.