2007 års första kalkon

Förväntningarna var visserligen inte höga, men det här var faktiskt värre än jag trodde. Tenacious D har gjort en film och det enda jag vill veta är varför och vem ska betala för att se skiten. För det här är skräp och inget annat. Jack Black har väl sina ljusa stunder, men när han börjar spela gitarr, bröla och ska leka rockstjärna blir det bara pinsamt. Rejält pinsamt. Det har vi sett förut, bland annat i den bedrövliga School of Rock. När det gäller Lasse Kronér-kopian Kyle Gass framgångar, har jag däremot ingen som helst förklaring. Han har ingen komisk tajming och överhuvudtaget blir det aldrig roligt en sekund när dessa båda herrar gör något ihop. Dessutom är musiken katastrofalt dålig och studentspextexterna - som jag förmodar ska vara fyndiga - kan vilken femåring som helst lyckas bättre med. Manuset är på Bolibompa-nivå och den enda gången jag kände vissa förhoppningar var när Ben Stiller dyker upp som övervintrad hårdrockare. Och just det. Eftertexterna var bra också.

Nicolas Cages nya Burt Reynolds-frisyr

Blickade framåt och mot Hollywood för att se hur filmåret 2007 kommer att se ut och det finns en hel del att se fram emot. Bland annat David Finchers Zodiac, Steven Soderberghs The Good German och Clint Eastwoods Letters from Iwo Jima. Det blir även mer Spider-Man och Karibiska pirater för de allra minsta.
Personligen tycker jag att det ska bli kul att få se Ghost Rider. Eva Mendes är med och bara det brukar räcka och Nicolas Cage ser ovanligt cool ut. Men annorlunda. Har han testat Rogaine eller har han lånat Burt Reynolds tupé?
Nästa års mest oväntade är helt klart Teenage Mutant Ninja Turtles. Men det är klart det finns en ny generation att lura och miljontals Happy Meals att fylla.

Det ska tydligen vara en mexikan i år

Efter Alejando Gonzalez senaste mästerstycke, Babel, klämmer nu hans landsman, Alfonso Cuaróns, till med Children of Men. Den håller nästan samma klass, men inte riktigt. Den utspelas i England 2027 i en dyster värld där människan inte längre kan fortplanta sig. Men plötsligt dyker en gravid kvinna upp och ex-aktivisten Theo (Clive Owen) ska föra henne till en säker tillflyktsort. Bildberättandet, med extremt långa tagningar, är bland det bästa som har skådats på en bioduk och grundstoryn är omskakande och mycket tänkvärd. Måste ses.

Gunvalds gamla gubbkläder

Fredag och Beck,Skarpt läge på dvd. Kändes inte så upphetsande. För efter runt 20 filmer kan man ju det där, tänkte jag och C. Haber suckar, Persbrandt är arg och så den där dåligt dubbade tysken som man gärna vill att någon psykopat från baltstaterna ska sänka i Riddarfjärden. Därför blev både vi glatt överraskade i tv-soffan i går. Faktiskt den bästa Beck-filmen med Haber och Persbrandt. Harald Hamrell hade gjort ett bra regissörsjobb och faktiskt hittat en skön Mannen på taket-feeling. Det lovar gott inför fortsättningen.
Tyvärr fanns det ett problem med filmen, som en del förmodligen betraktar som en detalj, men i så fall en jävligt viktig detalj. Det är nämligen så att Gunvald Larssons garderob inte är uppdaterad sedan Rolf Lassgårds glada 80-talsdagar. Alltså, Gunvald SKA vara en klädsnobb med alldeles för dyra vanor för en polislön. Så är det bara. Så är icke längre fallet. För Gunvald går omkring i kostymer och skjortor från Dressman och - vad värre är - envisas han med en gammal, grå gubbtrenchcoat som han verkar ha ärvt av Columbo. Kan ingen ge Nordisk Film numret till Armani.

Oren Skoog är ingen naturkatastrof. Tror jag.

Skrev en grej om Emilio Estevez comebackfilm, Bobby. Rollistan skulle ju vara extremt stjärnspäckad, så jag gick in på Imdb och kikade lite extra på den. Och visst fanns det gott om kända namn, men det var ett totalt okänt namn som fick mig att stanna till. Han hette Oren Skoog och han spelade "Beatnik #2". Bara en sån sak. Historien slutar dock inte här, för kolla in bilden på Oren. En ganska annorlunda Hollywood-skådis ser det ut att vara och efter att ha tittat på fler bilder på Oren, så förstår man att så verkligen är fallet. Lite Tomas Di Leva, en nypa Bob Marley och en gnutta Sean Penn. Typ. Jag gillar Oren och vill gärna se honom som USA:s president.

Prestige - En film för Joe Labero?

Det blir mycket Scarlett Johanssen i december. Och det har jag inte nåt i emot. Hon är duktig, även om hon tycks ha ramlat ner i ett blonderat femme fatale-fack som kan bli svårt att ta sig upp från. En blonderad Scarlett dyker bland annat upp i Den svarta dahlian och i Prestige som jag såg igår och som jag verkligen gillade. Hade inga större förväntningar på en film om två rivaliserande magiker i 1800-talets London. Samtidigt har jag verkligen gillat allt som Christopher Nolan har regisserat och det mesta som Christian Bale har medverkat i. Har dock haft lite svårt för Hugh Jackman och hans stiffa Timothy Dalton-stil, men här sköter han sig hyfsat och fröken Johanssen också. Mycket underhållande och överraskande film måste jag säga. Mer om den filmen blir det dock inte nu. Den måste nämligen avnjutas helt utan förkunskaper, annars försvinner ju magin.

En Rainman i Europuddingen

Såg på Parfymen - Berättelsen om en mördare i dag. Tom Tykwers nya som får premiär i januari. En märklig film på många sätt. Inledningen var fantastiskt bra, med ett oerhört snyggt foto och med mycket realistiska miljöer från 1700-talets Paris. Men helhetsintrycket förstördes bland annat av att alla i den franska huvudstaden pratade engelska och det faktum att Dustin Hoffman dök upp i detta europeiska kostymdrama. Hur gick det till? Jag gillade inte heller slutet, så Parfymen gick från mästerverk till godkänt på två och en halv timme.

Skit är skit även när TV4 producerar det

Alltså, jag hatar själv när kultureliten ska berätta vad svenska folket bör läsa, lyssna och titta på. Men - eftersom jag inte anser att jag tillhör kultureliten - kan jag inte hålla mig längre. För jag undrar verkligen vad "Bonde söker fru" är för ett jävla program? Det är ju helt sjukt dåligt. Jag har försökt att förstå vad det är som gör att stora skaror bänkar sig framför teven för att följa skiten, men jag kan bara inte fatta grejen med den programidén. Inte bara det att hela konceptet för tankarna till någon billig dejtingservice (på gränsen till prostitution faktiskt), utan det är också teve på extremt låg och långsam "Hem till byn"-nivå. Det som skrämmer mig mest är att svenska folket tycks älska det. Därför tänkte jag testa en annan programidé på Jan Scherman & Co. Tänk er tio feta och förmögna direktörer som vi skeppar iväg till Tallin. Här ska de jaga prostituerade i en vecka med endast tusen kronor på fickan. De som får med sig flest flickor till hotellrummet vinner. Vad tror du om det, Janne?

Coole Craig är Casinots kung

Jäklar va bra den är. Nya Bondfilmen, Casino Royale. Såg den i går på Park (en av mina favoritbiografer för övrigt) och blev mäkta imponerad, av flera skäl. För det första är Daniel Craig den bästa Bond sedan Connery (sorry Brosnan), manuset är hyfsat trovärdigt och fritt från Tintin-fantasier, replikerna är ovanligt smarta och genomtänkta, stuntscenerna är bland de bästa som skådats på en bioduk och dessutom får Eva Green spela en modern, intelligent, bitsk och utseendemässigt tämligen alldaglig Bondbrud. Det ger Casino Royale betyg 4 av 5, enligt mig.
Missa för övrigt inte nya numret av King. Här hittar ni nämligen mycket läsvärt om agent 007, vilket bland annat innefattar sju sidor av undertecknad. Ett reportage jag är jobbigt nöjd med.

Scream for me Stockholm

De senaste dagarna har varit partyintensiva. Först firade King att tidningen välförtjänt hade blivit Årets tidsskrift 2006. Det blev rätt stillsamt mingel på redaktionen, men på fredagseftermiddagen bar det iväg på en rejäl grisfest-kryssning. Bacardi bjöd, Petter och Melody Club spelade och det folkligt, festligt och fylla. Med skräckblandad förtjusning upptäckes det i dag att delar av detta äventyr finns dokumenterat på vimmel-skvaller-sajten Sthlms Finest. Notera mitt vippass samt okänd beundrare (Hej, Göran). Min hjärna vet inte riktigt hur den ska ta till sig denna information, så jag lämnar ämnet och går över till Iron Maidens Globen-konsert i lördags. Där slutade nämligen min aktivitetshelg. Och Maiden var bra. Tajta och underhållande, även om alla låtarna på senaste plattan inte håller att framföra live, vilket engelsmännen dock envisas med att tro.

Jared Leto rockar Bobba Fett

Aktörer som kombinerar skådespelandet med att försöka bli rockstjärna, brukar alltid sluta i pinsamma fiaskon. Det finns dock undantag. Bruce Willis har fått in en platta på första plats på Billboardlistan, Juliette Lewis går det ju hyfsat för och Russel Crowes band lär låta bra (även om jag har svårt att tro det). Det bästa exemplet heter dock 30 seconds to Mars. Ett band i vilket Jared Leto sjunger och spelar gitarr. Och han gör det förbannat bra, åtminstone sången är grym. Till råga på allt skriver han dessutom de flesta låtarna. Plattan A Beautiful Lie bör finnas i varje filmälskares skivsamling.

Mossigt filmbegrepp

Tekniken går framåt måste jag säga. Och företagen bakom den nya film- och tv-tekniken är duktiga på att sälja in varje liten ny uppfinning. Det ska vara plasma, surround, HDTV, dvd med hårddisk och jag går på det och jag gillar det. Inget snack om den saken. Filmbranschen däremot har ju fått en del kritik för att de lever kvar i stenåldern, eller åtminstone stumfilmstiden. De är ju helt vilse i pannkakan när det kommer till ny teknik, även om de vid det här laget har lärt sig att stava till Pirate Bay. De som hyr ut och säljer film är däremot inte förankrade i verkligheten. De verkar inte fatta att 98 procent av alla filmer köps, laddas ner och köps digitalt eller på dvd. Dessutom hyrs det runt om i landet fortfarande ut fysiska filmer i butiker med ordet "video" i företagsnamnet. Bara det är så mossigt att det borde bötfällas. Det är Videomix, Videogrossiten och Videopiraten - trots att gammelmormor till och med har slängt ut videobandspelaren för länge sen. Dags för namnbyte.

Helgens filmskörd

Inga nyheter i dvd:en de senaste dagarna, utan gamla godingar samt några som jag aldrig hann se på bio. I fredags dammade ungarna och jag av Ice Age. Den första alltså. Den är fantastiskt bra. Har alltid kul när jag kollar på den. Ungarna och C var dock måttligt roade. Sen blev det Frostbiten, som var förvånansvärt välgjord och underhållande, och i lördags blev det When a stranger calls. Förmodligen en helt okey skräckis för kidsen som inte sett alla de originalfilmer som manusförfattaren oblygt hade snott ifrån, men för oss andra med urspungskällorna i färskt minne blir den lite jobbig. Det tydligaste exemplet är den utmärkta Stilla natt, blodiga natt (Black Christmas) som bygger på precis samma idé. Men det är ju så det funkar. Trenderna går i cykler, så att även kommande generationer ska få bli lurade eller upplysta. Välj själva.

Scorsese, vafför gör du på detta viset?

Såg The Departed i går. Hade blivit varnad av en del av mina kollegor, att Martin Scorseses nya var en rejäl besvikelse. Tyvärr hade de rätt. Matt Damon var träig och trist, Jack Nicholson och Mark Wahlberg spelade över och framförallt fanns det ingenting av det som kännetecknar en bra Scorsese-film. Inga smarta kameralösningar, ingen intelligent klippning, inget genomtänkt soundtrack och inga minnesvärda skådespelarprestationer (även om DiCaprio åtminstone ansträngde sig). Det märkligaste av allt var att Scorsese hade slängt på ett konstant hissmusiksliknande skval i högtalarna - i två och en halv timme. Låtar, som absolut inte stämde in i stämningarna, trängde sig på och gjorde att dialogen knappt hördes. Fattar inte varför. Hyr originalet från Hong Kong istället. Internal Affairs.
Nä, Scorsese är med all sannolikhet slut för Departed var väldigt långt från mästerverk som Taxidriver och Tjuren från Bronx. Han har ju inte gjort nåt riktigt bra sedan Casino. Och det är snart 12 år sedan.

Europes bloggmiss

I podden hårdlyssnar jag just nu på de nyinköpta plattorna med Black Label Society (Shot To Hell), Jet (Shine On) och Europes Secret Society. Black Label är lysande, Jet och Europe växer. Ska se på Upplands Väsbys stoltheter på torsdag. På Hovet. Kan bli kul, även om de inte var så bra när jag såg dem senast (på Sweden Rock Festival). Europe har för övrigt en märklig sajt på Expressen. De kallar den för en blogg, men personligen lägger jag en helt annan verkshöjd på en sådan. För det första skriver medlemmarna (främst Ian) bara typ 10 ord om dagen. Dessutom är den full av stavfel, särskrivningar och framförallt är den helt ointressant. Vilket är synd. Här finns det säkert bra grundstoff till en riktigt bra blogg - om någon annan skrivkunnig person hade spökskrivit och varför inte plåtat lite också. Nä, det kan bara bli bättre, sa flickan eller vem det nu var. Thomas Ertman kom tillbaka. Allt är förlåtet.

Spökrapport

En ganska lugn och skön spökhelg har förflutit. Med familjemys, vinterdäcksbyte, trevlig middag hos lillasystern samt uteträning på konstgräs med mellandottern. Hann med två dvd:er också - Asylum och Lucky Number Slevin. Båda var okey, men inte mer. Tänker inte säga grattis till Elfsborg, utan bara se fram emot säsongen 2007, till vårsolen och svårspelat Stadiongräs. Jag längtar redan.

Järnkaminskrock

Efter en skön och innehållsrik helg - med bowling, födelsedagsfest för hustrun, shopping, träning och lite annat - är det måndag. Och höstlov för barnen, vilket innebär en rörig vecka för alla föräldrar som inte har möjlighet att vara ledig alla lov, helger och studiedagar. Man behöver lätt tio till tolv veckors semester för att få det att gå ihop. Höstlovet har jag allra minst förståelse för. Va är det för tjafs? Ska ungarna - och lärarna - vara lediga för att kratta löv, jaga älg eller plocka svamp? I så fall känns det minst sagt mossigt. Missförstå mig inte, jag är mer än gärna ledig med mina barn, men då måste det ju finnas förutsättningar att kunna ta ledigt också.
Kvällen är hursomhelst vikt för Djurgårdens IF. Medan undertecknad och Marrebarre sitter och skriker oss hesa på Hovet tar fotbollsherrarna emot Öster på Stadion, 75 slagskott bort. En märklig krock måste jag säga. Fotbollen går ju för övrigt in i slutskedet och eftersom guldet är bortspelat, vore det näst bästa om AIK kunde glida förbi de där välklippta Ellos-bönderna i sista omgången. De är gnagarna faktiskt värda.

Filmfestligt

Blir lite nostalgisk varje gång Stockholms filmfestival närmar sig. Det var ju ungefär här livet som filmjournalist började för mig, för sisådär 15 år sedan. Att Cinema inte lever och att det numera inte står filmjournalist, utan mediehora (skojade bara), på visitkortet är väl en annan sak. Stockholms filmfest är ändå speciell. Git är ju kvar, volontärerna är där och en lätt förvirrad presschef lär ju också dyka upp. Igår presenterades filmprogrammet och tyvärr har jag inte hunnit fördjupa mig i vad jag måste se och inte vill se, men jag har lovat mig själv att det måste bli fler visningar än det blev förra året. Hur många det blev då? Noll, noll och inga alls, faktiskt.
Den 16 november är det dags.

Dokumentärer kan vara bra

Lyckades äntligen se slutet på Kristan Petris Brunnen i går, i sängen, strax innan C hade undrat om: "jag skulle se den där konstiga filmen igen". Då hade jag försökt att se den två gånger tidigare, men gett upp. Inte för hade hon hade suckat, snarare av tidsskäl. Och visst, det är en dokumentär om Orson Welles fascination för Spanien i allmänhet och för tjurfäktning i synnerhet. Ganska smalt med andra ord, men förbaskat bra. Petri är ett filmiskt geni, enligt mig.

Länge leve public service

Såg måndagsavsnittet av Sleeper Cell i går. Det är en fantastiskt bra tv-serie. En bra huvudstory där man har lyckats kombinera drama, politik, religion, känslor och action. Dessutom görs det på ett trovärdigt och nästan realistiskt sätt, vilket är sensationellt med tanke på att det är en amerikansk serie om islamistiska terrorister.
Jag försöker alltid följa några tv-serier, men just nu är det bara Sleeper Cell och Sopranos som jag absolut inte kan missa ett enda avsnitt av. Entourage är också bra, men den har jag redan sett. Och vad är det nu som dessa kvalitetsserier har gemensamt? Jo, alla visas på Svt. Ingen tillfällighet om ni frågar mig.

Inte så kul att vara djurgårdare...

...när de förlorar mot IFK. Med 3-2. Och halkar ännu längre ner i tabellen.
I hockeyn ser det inte bättre ut. Det som började så bra. Blev det 5-1 mot Mora? Sorgligt. Inte för att jag bryr mig, men i handbollen går det visst åt helsike också. Jag tror det blir till att ringa Hardy, Zoran och Snuffe.

Rullar och rubriker

Har hunnit med att konsumera lite film också. Black Dahlia i fredags var en stor besvikelse. Brian De Palma hör annars till favoriterna, men förmodligen börjar han bli för gammal. Det här var verkligen inte bra. Tråkigt och mossigt berättad och märkligt nog även hafsigt gjord, rent tekniskt. På dvd blev det två filmer jag inte hunnit se. Dels Match Point (bra, även om Woody inte fick ihop slutet) och dels Camp Slaughter (kul och modig, även om den var lite väl elevfilmsmässig).
Dagens bästa rubrik: Kulturministern avgår. Äntligen.
Dagens roligaste rubrik: Idol-Johan blev tagen i skrevet av Carolina Gynning. "Det var obehagligt, säger stackars Johan." Det är humor, säger jag.
Fredagens mest otippade: Adolphson & Falk släpper ny skiva och ska ut på turné igen.
Fredagens lögn: Turnén ska dessutom, enligt pressmeddelandet, vara "efterlängtad".

Helgen från helvetet

Följande har hänt. Fredagkvällen avrundades med en storhandling åt mig och åt kära mor. Lördagen inleddes med höststädning tillsammans med grannar i samfälligheten. Ni vet, lövkrafsning och nersågning av häckar och annat tjafs. Sen vidare till Bele Barkarbys cup, Höstpokalen, där jag cochade mellandotterns lag. Det gick inget vidare. Förlust i tre av tre möjliga matcher i grundspelet. Vet inte vad jag ska skylla på? Tjejernas ovilja att springa får det bli, för det kan ju inte bero på mig? Denna snöpliga förlustsvit gjorde dock att söndagen blev spelfri. Och hur tillbringar då en en trebarnsfar den. Jo, genom att handla vinterskor på Barkarby Oulet, klippa gräset, möblera om och laga mat. C och jag hann dock med en liten vända på gymmet på kvällen, men på det hela taget kändes det som en ganska höstdeprimerande helg. Är det inte vår snart?

Tintin och tv-licens

Fick något märkligt med morgontidningen i dag. Och då menar jag inte nyheten om att vår nya kulturminister inte hade betalat tv-licensen på 15 år (vilken jävla idiot), utan en liten reklamfolder som gjorde mig minst sagt konfunderad. I detta enkla blad gick det nämligen att läsa om Tintins T-Ford. Den han hade i Kongo ni vet. Detta fordon hade någon driftig människa gjort små samlarmodeller i leksaksstorlek av och en sådan ville nu hans företag att jag skulle köpa för 35 kronor. När denna information nått min nyvakna hjärna uppstod ett antal frågor. Varför var bilen så billig om det nu var en samlarmodell? Var fanns målgruppen - när de yngre knappt vet vem Tintin är och de äldre (jag får nog räkna mig bland dessa i det här fallet) inte vill ha leksaker på sina hyllor. Och vem - i helvete - kom på denna idé? Snälla, hjälp mig fylla detta gigantiska kunskapshål i min allmänbildning.

Hässelby runt

Tillbaka framför datorn efter en helg med många sociala inslag. Hälsade på sjuka pappa, hjälpte mamma bära grejer, fikade med svärmor och dylikt. Hann också med att se Storm på dvd (nej, jag hade inte sett den förut, men den var så bra som jag hade hoppats på att den skulle vara. Mer sånt). Dessutom sprang jag och C och runt 3 000 andra Hässelbyloppet i går. Det gick hyfsat, med tanke på att jag mådde så dåligt i lördags att jag först inte hade tänkt springa. Men tiden blev 58.12, vilket är aningen bättre än Midnattsloppstiden.
Naturligtvis sprang C på en bättre tid. 54 och någonting.
Göran tog bilden. Tack Göran.

Ta bort honom ur min åsyn

Det är första gången och jag lovar er att det också blir den sista gången som ni får läsa Pete Dohertys namn på den här bloggen. Det måste bli ett slut på den vansinniga mediaexponering av den mannen. Han är en talanglös, omusikalisk och pantad pundare. Och inget annat. Punkt. Det finns inget värt att rapportera och har aldrig funnits något när vi snackar den idioten. Senaste ding-ding-värld-nyheten om Doherty är att han ska börja designa kläder. I could care less.

Bloggabond

Har varit dålig på att blogga den senaste tiden. Måste skärpa mig, men man måste ju jobba ockå. Har bland annat skrivit om James Bond, vilket jag inte lär vara ensam om så här års. Det var mest ur ett historiskt perspektiv, men det gjorde att jag pluggade på lite om Daniel Craig och Casino Royale och jag måste medge att det - för första gången på länge - ska bli grymt kul att få se denna Bond-film. Det kan bli en nytändning av Batman Begins-mått.
Har inte heller hunnit träna i någon större utsträckning de senaste dagarna. Något som oroar mig. Ska ju springa Hässelbyloppet på söndag. Nästan hemmaplan och C, som har fått mer löptid, kommer säkert att få en bättre tid. Skit också.

Miss Swedish Sunshine

Var just och såg Little Miss Sunshine och den var nästan så bra som amerikanarna påstår att den är. Kanske inte så bra som IMDB-betyget 8,2 (av 10), men riktigt, välgjord, svart och genomtänkt lågbudgethumor bjöds det på.
Kunde dock inte släppa tanken på att manusförfattaren Michael Arndt bara måste ha sett och inspirerats av Kjell Sundvalls Vi hade i alla fall tur med vädret. Likheterna är nämligen extremt många, både intrig- och karaktärsmässigt. Samtidigt är det vitt skilda filmer, så skitsamma. Fantastiska skådespelarinsatser också. Framförallt av Greg Kinnear, Alan Arkin, Toni Collette och Steve Carell.

Och så dagens citat: "Hon våldtog mig när jag sov", sagt av rapparen och hobbyskådisen DMX efter att det framkommit att han är pappa till ett barn, avlat för två år sedan - dock inte tillsammans med hustrun. Mamman till barnet (Monique Wayne) ska ha satt på den vältränande 35-åringen när han sov. Yeah right, säger jag men inte hans fru, Tashera, som tyckte att rättegången förde paret närmare varandra. För min del låter det som om hon är gift med hans förmögenhet. Min fru hade med all säkerhet inte köpt den förklaringen.

Om Filmkrönikans nya kläder.

Tv-tittarna och kritikerna kommer nog alltid att gnälla så fort Filmkrönikan får ny kostym och ny programledare. Det hör liksom till. Denna gång klagas det på Helena von Zweigbergk och hennes kompisar och jag måste faktiskt stämma in i klagolåten. För det pratades helt enkelt för länge och för mycket. Bland annat ett lååångt och smaaalt samtal på en pretientös och kulturelitistisk nivå om Ken Loachs Frihetens pris - en film som inte ens hade haft premiär, vilket lär ha stängt ute runt 99 procent av tittarna från det lååånga, smaaala samtalet.
Den förre programledaren Orvar Säfström tyckte att det var som "att titta på radio". En ganska bra beskrivning, även om jag inte var nöjd med hans Filmkrönika heller. Den blev till sist alldeles för snuttifierad och konstgjort "ungdomlig". Ungefär som när Rix FM ska snacka film.
Märkligt nog tycks det vara svårt att göra bra filmbevakningsprogram på tv, trots att förutsättningarna - rent mediatekniskt - borde vara bättre än när det gäller filmbevakningen i en tryckt tidning. Men det borde gå att göra en riktigt bra Filmkrönika. Läs mer om detta på Emma Grays blogg. Synnerligen intressant.

Tidens tecken. Hög tid för Man-flick

Djävulen bär Prada är ännu en i raden av romantiska chic-flickiga New York-komedier. Det är mycket märkesdroppande, produktplacerat, brustna hjärtan och så en ung tjej som förvandlas till snygg och trendriktig på en timme. Det enda som skiljer just denna från mängden är Meryl Streep, som lyfter den på egen hand med ett briljant och övertygande spel. Hur som helst, det var inte det som var grejen utan min fråga är när killarna får en motsvarande filmgenre att gotta sig åt? Inte för att jag längtar efter det, men med alla nya modemagasin, sajter, groomingprodukter och klädmärken för män så borde det funka med naiv, kille, storstad, trendig redaktion, tvingas snygga till sig med lite D&G och Armani och så får han henne innan förtexterna. Eller nåt sånt. Ring mig. Jag kan skriva ett manus. Men jag vill nog inte se skiten.

Va nu? Vad då Jerka?

Ja, jag vet. Det här är Jerry Williams. Och han har ingenting med denna blogg att göra, men jag var tvungen att testa lite och då råkade Erik Fernström vara den enda bild jag hade i min burk just nu. Och bråttom är det. Ska hinna jobba klart den där texten, träna, laga mat och sticka iväg på mellandotterns fobollsträning. I den ordningen. Och på typ tre timmar.